Första och sista turen till Jordal Amfi

0

Klassiska Jordal Amfi är inne på sin sista slutkläm och Vålerenga IF spelar i kväll sin näst sista GET-kamp där innan det 65-åriga rucklet rivs och ersätts med en ny, toppmodern arena som ska stå klar under 2018.
Ni #storhamargutta som faktiskt läser har såklart större koll på historiken än vad jag har, men som jag fått det förklarat för mig så har stora – oerhört stora – bataljer ägt rum mellan Vålerenga och Storhamar IL på Jordal genom åren. Inte minst NM-gulden 1996 och 1997 snackas det gott om på Hamar, såklart.

Turen går, för min del, självklart ifrån Uddevalla för min första – och då sista – kamp på Jordal. Det lär bli en kul och minnesvärd afton där jag självfallet hoppas på trendbrott – ja, för ni har väl koll på att Storhamar har förlorat samtliga fyra kamper när herr Larsson har varit på plats?

Nytt år. Nya tag. Nya sviter.

I Lillehammer i förra veckan tog de gula och blå åtminstone en poäng. Ett steg i rätt riktning!

***

Vad är egentligen grejen med Daniel Hermansson och att vägra spela med blåa handskar? Han har ju kört sina röda i stort sett hela säsongen, med några få undantag där han kort gett det ett par försök. I dag? Då inleder han matchen med svarta.

Det är någonting med de blå han inte gillar, helt enkelt.

***

Apropå handskar. Gillar att Alexander Reichenberg fortsätter sitt byte en handske kort efter att ha tappat den i anfallszon, hela vägen hem i en backcheck innan han svänger förbi båset och fångar upp en provisorisk vänsterhandske som slängs in ifrån båset. Snyggt!

***

Haha, vi fortsätter i handskträsket.

Hermansson har på sig de röda igen, knappt 15 min in i första perioden.

#skräll

***

(kl 19:19)

Simen André Edvardsen (-99) är en spelare jag berömt många gånger förr, och efter den första perioden här på Jordal kan jag inte annat än lyfta fram honom igen. Bildar ett bra riv i tredjekedjan ihop med Martin Gran och Jørgen Langdalen.

I övrigt gillade jag utvecklingen på den första perioden. Vålerenga startade klart bäst och även om 1-0 var lite väl billigt så kunde de gott och väl gjort fler mål. Storhamar redde ut stormen och tog över matchbilden under den andra halvan och det var ju t.ex. en stolpträff ifrån 2-1-ledning.

***

Sniper-Jocke (Joakim Jensen) smällde till och pricksköt in 2-1, elegant via ribban. Efter att Vålerenga kvitterat klev sedan Hermansson fram – med de röda handskarna såklart – och skickade in 3-2 och ledningen inför tredje perioden var ett faktum.

”Twenty miles, twenty smiles”.

***

Förbannelsen är bruten!

Storhamar plockar hem segern med 4-2 och efter fyra raka tapp vinner gutta när herr Larsson är på plats. Deilig!

– Hoppas Vålerengasupportrarna i framtiden kommer ihåg att det var Storhamar som vann sista mötet på Jordal, kommenterade Erik de la Rose efter slutsignalen och utvecklade sin syn på matchen:

Jag tycker vi började lite trevande, men kom in i det bra allt eftersom. Överlag var det en stabil match utav oss, även om jag tycker att vi hade bud på fler mål.

*

Deilig med tre poäng.

Deilig med vinst när jag är på plats.

Deilig att få sätta dit Vålerenga lite grann.

Det blir enkelt att sätta sig på bussen hem till Uddevalla nu!

 

/Efraim Larsson
@efraimlarsson

 

Ingen kommentar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.