Krönika: Heder in i det sista

0

Man ska inte dra för hårda växlar över detta.
Sverige gjorde vad man kunde – men ryssarna var bättre!
Sedermera handlar det om heder. Heder in i det sista.


I förtvivlan och med en enorm smak av den bitterhet jag nämnt i tidigare texter finner jag mig till ro med det faktum att Ryssland triumferade och besegrade Sverige på ett bra sätt.

Det var en rättvis seger rakt igenom.

Ingenting mer sagt om detta – för Ryssland förtjänar att vara där de är: I finalen.

Ingen lust, ingen orkLövstrand_profil2015

Jag ska vara ärlig:
– Jag trodde verkligen Juniorkronorna skulle vinna igår.

Det kändes väldigt positivt, framför allt i den första perioden – där man ändå lyckas få igenom delar av planen att stänga ned ryssen vid kanterna och förhindra deras målchanser i mitten.

Trots misstagen som fanns.

Trots allt som hände på banan och som gjorde att man kom bitvis nära Sverige.

Sedan … inferno!

Kaos, galenskap, ja allting!

Det var som att all energi sögs ur hela eventet. Spelarna föll ihop, andan dog ut och matchen var redan förlorad vid 2-0. Om tron på att man kunde vända på steken fanns in till den tredje perioden förlorades nog den efter att Aho ramlade och tappade pucken – och ännu ett baklängesmål kom utav den situationen.

Skulle allting gå emot Sverige och Juniorkronorna? Tydligen …

Ingen lust, ingen ork, ingen ”ingenting”. Dött race.

Hungern fanns, men det räckte inte

Vad man känna däremot är att Sverige gav allt.

Att grabbarna slet som djur och man krigade för varje läge – men där felaktiga beslut inte kunde rättas till från tidigare matcher fortsatte att husera, vilket gjorde att man tappade mycket puck och kontroll när man väl fick fäste i offensiv zon.

Jacob de la Rose är en karaktär som man beundrade.

Hans hårda arbete tog aldrig slut – precis som en kapten ska göra var han med på skeppet tills siste man hade lämnat den och han gick med sitt ”fartyg” till botten.

Jag vet att Pär Mårts snack om omogenhet säkerligen riktades mot utvalda individer, men jag vill påstå – med råge – att Jacob inte är en av dessa.

Tvärtom! Han är väldigt mogen för sin ålder och det tror jag även Montreal märkte av nu under turneringsdagarna. Kommer chansen tar han den, och då får Canadiens en kanonkille. Stark, ödmjuk, ledaregenskaper och – vad man hört av Wallmark – skämtsam och väldigt nyfiken person.

Laginsatsen vill jag ge ett plus.
Även om den inte räckte till.

Hungern räckte inte till i slutändan. Det var för lite av den varan.

Handlar om hedern härnäst

Det finns däremot mycket som man kan plussa på och ta fram till dagens bronsmatch mot Slovakien. Ett lag man inte får underskatta. Ett lag som överraskat rejält.

En positiv push till detta JVM.

Jag tror definitivt att Slovakien vill ha mycket med sig.

En medalj från ett JVM vore som att hitta guld för dem just nu. Efter deras förödmjukande förlust mot Kanada, efter att ha fått kämpa in i det sista och verkligen slåss för att visa sin förmåga att befinna sig bland världens topp fyra. Jag tycker att deras möjligheter att finnas där har varit begränsade, men att de har rest sig till skyarna och gripit varje liten bit som lett dem framåt i den här turneringen.

Skulle inte säga att Slovakien inte förtjänar att vara där de är.

Men Sverige är bättre.

Åtminstone ska man vara det och ett brons för Sverige är mer värt för dem själva än för oss som tittar.

Nu handlar det om hedern och hedern framför allt. Inte för oss – utan för dem själva. Att visa dem själva hur starka man är. Att ge sig själva en krigarvinst i den sista matchen i detta JVM!

Man måste visa hur mycket bättre det är att vunnit ett brons – än att ha förlorat ett guld!

Nu är även möjligheten framme för att testa nya vapen.

Nylander som center.
Lite mera Englund.
Aho upp på forwardsposition?

Jag är nyfiken på hur Grönborg formerar sig mot Slovakien – och om Söderström ska spela idag också?

Ett vinnande koncept vore att fortsätta med honom i kassen. Definitivt!


– Stefan Lövstrand

TwitterFler texterKontakt

 

Ingen kommentar

Kommentera