Ungdomshockeytränaren: Käre Hockeyförälder!

37

Jag är ungdomshockeytränare. Det är jag och mina tränarkollegor som tränar ditt barn. Hur länge det kommer att fortsätta vet jag inte. Du vill säkert ha bort mig som tränare för något som jag gjort eller inte har gjort men det kanske inte finns någon ersättare? För egen del vet jag inte hur länge jag orkar hålla på.

imagesHockey är tidskrävande. Det får man acceptera när man är hockeyförälder och när man väljer att ta på sig en ledarroll i hockeylaget. En vanlig vecka lägger jag ca 20 timmar på ditt barns idrottande. Jag nyttjar min flextid på jobbet till max för att hinna till träningarna och dras med konstant dåligt samvete för att jag inte hinner med att fixa hemma som jag borde. Du brukar ta ett träningspass när ditt barn tränar. Min egen träning är bara att glömma, det finns inte utrymme i kalendern. Några gånger per säsong är det cupspel och då går hela helger åt att ordna så att ditt barn får uppleva det roliga med att leva med de andra barnen (och sova på hårda lektionssalsgolv) och möta lag från andra håll. Det är väldigt roligt för barnen och väldigt slitsamt för oss ledare. På söndagskvällarna brukar jag inte känna mig pigg och fräsch efter en vilosam helg utan tvärtom väldigt sliten.

 Hockey engagerar och pulsen ökar!

Hockey är engagerande. Hockeyn är spännande och det är lätt att ryckas med, både i med- och motgång. Nästan varje ispass händer något som gör att pulsen ökar, någon lyckas med något nytt eller någon beter sig olämpligt som måste korrigeras.  Matcherna kan svänga mellan himmel och helvete och man vill ju så gärna att spelarna, barnen ska få lyckas, få vinna. Det är två lag på matcherna och man vinner inte alltid. Det är ganska ofta hängande huvuden efter match och som ledare är man med och förlorar. Titt som tätt sitter jag efter match och tröstar ditt gråtande barn.  Därefter går jag ut i korridoren och möts av dig. Ibland är det ett trevligt möte men alldeles för ofta är det ett möte som präglas av klander och onyanserad kritik. Jag skulle ha coachat si eller så. Det är jobbigt att hantera besvikelser i den omfattning som man gör som hockeytränare.

Men bara så att vi är på samma våglängd här: Mitt mål är inte att vinna matcher till varje pris utan att ge ditt barn en bra tillvaro och en bra idrottslig utveckling tillsammans med de andra 20-30 barnen i laget.

Hockey är svårt, det ska man ha klart för sig!

Det är mycket svårt att spela, det går snabbt och är krävande på alla sätt och vis. Det är svårt att utbilda och träna spelare på ett bra sätt då det är så många inneboende parametrar att ta hänsyn till: Teknik, Fysik, Taktik, Mentalstyrka, Skola, Familj, Ekonomi och inte minst de andra spelarna. Alla i laget ska ha sitt och vi försöker möta spelarna där de är. Jag förstår om du har svårt att ta till dig det som händer i och runt laget. Vi tränare, har bakgrund inom sporten, är utbildade för att på ett pedagogiskt sätt utveckla ditt barn, något som du förmodligen inte är. Om du inte förstår vad som sker kan du väl fråga mig på ett bra sätt och inte skälla för att du tror att något är fel? Ibland blir det ju fel. Ibland faller ett namn bort i kallelsen till match och ibland slinter jag på orden när jag försöker beskriva vad som händer. Hur mycket jag än försöker blir det inte alltid rätt. Men du ska veta att jag gör allt jag kan för att det ska bli så bra det kan bli för ditt barn. Jag gör inte fel för att vara elak mot ditt barn.

Du ska bara veta vad vi tränare får utstå. Var och varannan dag får vi utstå spott och spe från dig. Ibland är det så grovt att om det hade skett på arbetsplatsen hade det gått till polisanmälan. Ja, det är faktiskt olagligt att hota om dödligt våld, även om det sker i en ishall. På kvällar och helger när du tagit ett par groggar får jag sms och mail från dig där du utvärderar hur dålig jag är och att jag borde fara och flyga. Jag hinner inte svara för jag ska upp tidigt morgonen efter och träna ditt barn.

Hur mycket ska man tåla som ungdomshockeytränare? Jag vet inte, men det är ganska stor omsättning på ledare i hockeyn, något som inte gynnar ditt barn. Tycker du att det är bra att ditt barn inte får kontinuitet för att föräldrarna skrämt iväg tränarna? Jag har aldrig hört om en ungdomsledare som ställt sin plats till förfogande för att barnen krävt det. Vad har du för betydelse i sammanhanget? Vad gör du för att jag ska lyckas bättre med att ge ditt barn en bra tillvaro? Min erfarenhet är ganska dyster i det avseendet. Ungdomsledare ska ge och ge och ska dessutom vara lovligt byte för allsköns påhopp. Varför står vi ut med det här? Ja, långt ifrån alla står ut med det. Varför jag inte har slutat som ungdomstränare är för att jag tycker att det är fantastiskt att få jobba med att utveckla barn och ungdomar. Att få se barn utvecklas, ta sina första översteg baklänges, sätta en fin straff eller göra en ”TV-räddning” är häftigt. Att vara delaktig i det är ännu häftigare.

Igår satt jag med ett yngre barn vid isen. Han grät så tårarna rann innanför gallret. Det gick inte så bra och han hade nog lite ont när han kände efter. Vi snackade en stund och jag fick honom försöka lite till. Jag ansträngde mig lite extra för det barnet trots att jag egentligen bara ville ligga hemma och vila efter en lång dag i ishallen. Men han försökte och det gick jättebra och han fullkomligen strålade av glädje och gav järnet resten av träningen.

Jag hoppas att det var ditt barn för även om du tydligen tycker att jag är skit så unnar jag ditt barn glädje och framgång. Min framgång är ditt barns framgång. Tänk på det.

//Ungdomshockeytränaren

37 Kommentarer

  1. Jävligt bra skrivet. Har själv varit tränare och sedan lagledare (gäller att kliva av innan man blir en belastning)i nio år. Vet hur många timmar som går åt för träningar, matchkallelser, matcher och cuper. Har dock sluppit ifrån de mer negativa sidorna du skriver om även om jag vet att de förekommer. Tycker det är en sak klubben skall agera på och inget en enskild ledare skall behöva ta.

    Föräldramöte med klara direktiv om hur man uppför sig kan vara en lösning. Klubbens ordförande eller sportchef skall hålla i det.

    Majoriteten vet antagligen inte om hur vissa beter sig och när det kommer upp till ytan blir det svårare för dem att fortsätta.
    Keep up the good work!

  2. ag känner igen mig från det jag själv var tränare i 3,5 år i dåvarande
    Haninge Hockey. Från Hockey skola med 62 barn + 3 olika årskullar mm
    Jag var inte bara tränare, jag var materialare,Huvudsponsor,webansvarig mm mm
    Jag lade ner ca 4-5 tim/dag på andras barn för att dom skulle bli så bra skridskoåkare det bara gick. Jag lyckades delvis med detta då alla idag tillhör toppen i sina respektive lag vad det gäller Skridsko/Klubbteknik.
    Men var priset jag fick betala värt detta?
    NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ
    Jag gick in i väggen sommaren 2012 hamnade på sös, Time out i 10 v…
    Så kallade kompisar vände mig ryggen när inte deras barn fick spela med den el den..
    Herregud det var ju utbildning jag bedrev, inte Stanley Cup Final…
    Jag sargade mitt företag som än idag lider av detta.
    Det som gör mest ont är att jag försakade min Familj & min Älskade Fru
    Vi har varandra men det blir aldrig som innan….

    Vist finns det mindre lämpade ledare men dom flesta är där för DITT BARN..

    Så alla föräldrar tänker er för innan…..

  3. Tycker det är förjävligt vilka föräldrar och vuxna människor det finns!!!Ska inte vi vara förebilder för våra barn??!!Jag har barn ute i SK Iron och tycker att vi är ett härligt gäng föräldrar!!Det var f-möte för några dagar ang hur olika mycket barnen får spela,alla var inte riktigt nöjda efter men det är svårt!!Jag har aldrig hört att några föräldrar har skickat dumma sms eller skällt på tränarna men man märker stor skillnad i statslagen!!!Tråkigt när man gillar att vara tränare

  4. Fantastiskt bra skrivet. Tror nästan alla ungdomstränare känner igen mycket av det, kanske inte allt. Tyvärr så har ishockeyn blivit mer och mer en ”individuell” sport där många föräldrar bara bryr sig om hur det går för sitt eget barn och egentligen inte bryr sig om hur det går för laget och hur laget och individerna utvecklas.

  5. Jag är såå tacksam att ni ungdomshockeytränare finns utan er så skulle inte våra barn få hålla på med den sporten dom älskar. Jag beundrar er för all tid och energi ni lägger ner och hoppas verkligen att ni orkar fortsätta. Hoppas oxå att dessa andra personer får sig en tankeställare. Jag personligen ska bli bättre på att framföra min positiva kritik direkt till er och inte bara tala om er till andra, så att ni oxå får höra från oss som är nöjda. Tack alla ledare och speciellt då Team02!
    Tacksam förälder

  6. Bra skrivet. Jag anser att on man har åsikter om ditt sätt att göra saker så skall man också vara villug att ta rollen eller så håller man käften och litar på att du gör ett bra jobb. Kör hårt och skit i dem som står bredvid, de stor förmodligen bredvid i yrkesliv och privatliv också. Idrotten bygger på dig och inte neggodilerna bredvid.

  7. Hejsan,

    Hockeykulturen låter barn som inte är lika duktiga att spendera mindre tid på isen.

    Det är väl därför hockeyn är på nedgång.

  8. Mycket bra artikel.Själv är jag fotbollsförälder och det förekommer samma sak där.Kanske i lite mindre omfattning för fotbollen är mycket hårdare på föräldrars uppträdande.Jag blev själv avstängd för 8-9 år sen för olämpligt uppträdande.
    Det gav mig en tankeställare som gjorde att jag radikalt ändrade mig.Mitt råd till ishockeyn är att sätta ner foten direkt när det händer.Till er som inte är nöjda med sonens tränare .Byt lag eller klubb om sonen vill istället för att skälla och va missnöjd eller håll dig borta om sonen vill spela kvar i laget.Eller det bästa av allt.Hjälp till istället! Tränaren är inte barnvakt åt ditt barn.
    Det har gått bättre för min son sen jag ändrade mig.Han spelar nu i allsvenskan i fotboll

    • Bara för att man lägger ner en massa av sin egen fritid så gör inte det tränaren / ledaren automatiskt bra.Visst finns det massor av bra ungdomsledare i vårat land. förmodligen så är de flesta bra. Men precis som i alla andra grupper finns det riktiga rötägg.
      Att säga att det bara är att byta lag eller sluta, om man har negativ kritik mot en ledare är inte alltid rätt.

      I vårt lag har vi sju ledare vilka alla har barn i laget.Dessa ledare lägger ner en massa fritid men inte för mitt barn, utan för att hjälpa sina egna barn till tv-pucken.
      Deras barn är helt klart favoriserade jämfört med de andra. Missnöjet är stort mot dessa ledare och i princip alla andra föräldrar vill inte ha dessa ledare kvar men eftersom nästan halva laget består av föräldrar som är ledare är det svårt att få ett majoritetsbeslut om att avsätta dessa. Att de skulle hoppa av frivilligt är en utopi. Iallafall före tv-pucks uttagningarna är klara.
      De är inte bra ungdomsledare! Ledare som dessa förstör tråkigt nog ryktet för stora delar av bra ungdomsledare.

      • Jag har varit ledarsonen min pappa var alltså tränare för vårat lag och jag kan säja att jag och min bror fick kämpa hårdast för att få vara med på matcherna å de fick dom andra ledarnas söner också, vi vart bäst också jag är den ända som inte spelar hockey idag för jag hade andra intressen resten spelar i allsvenskan, SHL, farmalag i NHL och en spelar i NHL, de flesta i laget har lagt ner hockey helt å de beror inte på tränarn utan på deras föräldrar, hur mycket puchar du ditt barn? Hur mycket vill du att han ska lyckas som hockeyspelare? De är trots allt de barnen är där för, vad gör ni hemma för att han/hon ska bli bättre? Framförallt du som klagar hur mycke gör DU för att ditt för att barnet ska få spela som de andra?

      • Tyvärr är det för många engagerade föräldrar i tränarrollen som enbart är där för att tillvarata sitt egna barns intresse.

  9. Mycket tänkvärt, gäller nog i alla sporter,idrotter tyvärr. Hoppas verkligen alla föräldrar läser .

  10. Håller med tränaren fullständigt! Har oftast sett det på nära hand, jag med men dock utan att jag skulle få för mig att bete mig så. Tycker verkligen att de som tränar barnen ska få en eloge, då många föräldrar inte ens gitter komma till träningarna ens gång! Tycker verkligen att de allra flesta tränare ställer upp i vått och torrt, och då får man faktiskt hjälpa tränaren istället eller säga till den, att ditt jobb idag, gjorde du verkligen bra! Dom är där för -ditt eller dina- barn, dom tar sig tid och löser även sociala problem med alla andras barn som uppstår. Heder åt honom eller henne som har skrivit. Bra jobbat!!!

  11. Mycket bra skrivet! Många känner nog tyvärr igen sig. Tror det är värre i storstäderna men det finns tendenser överallt!
    I vår förening har vi en stor banderoll på väggen: Om alla gör lite så behöver inte en göra allt!
    Som lagis i många år känner jag att jag har ett speciellt förhållande till alla ”mina” killar o tjejer som aldrig försvinner.
    Sånt gör att man biter ihop och kämpar även när det är tungt!
    Hur det än är: Hockey är den absolut roligaste idrotten. En livsstil!
    Never give up! 🙂

  12. Så bra skrivet och så där ser det tyvärr ut inom ridsporten oxå..Ni alla ungdomstränare gör ett superbra jobb.All heder till er.Utan er skulle inte våra ungdomar kunna utföra sina idrotter.

  13. Väldigt bra skrivit.
    Det finns massor med korkade föräldrar.
    Samtidigt så finns det en hel del ungdomsledare som inte är lämpade att ta hand om yngre barn, inte äldre heller för den delen. Oavsett hur mycket tid man än lägger ner. Jag har själv varit tränare i både fotboll och ishockey under några år och framförallt i ishockeyn går det mycket tid. All heder åt er som orkar. Sedan har vi ungdomstränare som har egna barn i laget och favoriserar dessa, många klarar säkert av den balansgången medan en del inte klarar av det. Dessa ledare förstör tyvärr mer än de gör nytta.

  14. Bra skrivet! Både tränare och föräldrar och för att inte glömma barnen gör ett enormt jobb inom hockeyn.
    Tyvärr kan jag förstå varför det blir så ibland i vissa lag.
    I min sons lag i Uppsala är det tyvärr barn som kommer hem gråtandes och säger till sina föräldrar ”att när jag är 16år kan dom sparka mig på riktigt ”för dom känner sig så dåliga och ”om jag håller ut tills jag är 16 så kanske vi får en ny tränare”.
    Alla barn tränar jätte mkt och alla vill utvecklas och spela matcher och vinna.
    Dess värre får inte alla i detta lag det. Våra barn är rankade och vi gick precis på ett möte nyligen veta att det inte spelar någon roll hur mycket du utvecklas nu så kan man inte stiga i ”ranking” för den är fast!
    Tränarnas barn får alltid vara med i de roligaste och svåraste matcherna med killarna som kommit lite längre fast det finns barn som är lika bra. Inte att man kan bytas lite. ”Det är en rättighet jag ska ha som tränare” har våran tränare sagt och då tycker inte jag att alla deltar på lika villkor. Och resten får då åka och dess värre förlora mkt matcher pga att dom inte har någon stjärna i laget. Alltså har inte alla barn lika möjlighet att vinna och känna glädje.
    Sen har även tränaren sagt till en förälder som hade lite åsikter ”om du fortsätter att vara en idiot då förstår du väl att det kommer gå ut över ditt barn”
    Detta är bara endel om vad som sker i detta lag och dess värre tappar vi spelare också. Men det värsta är att föräldrarna till barnen som alltid är med och vinner INTE KAN FÖRSTÅ att vissa tycker det är fel jobb tränaren gör när våra barn kommet hem och gråter och tycker dom är dåliga efter träning och match.
    Ja såhär jan det tyvärr också se ut i ett lag :/.

  15. Så bra skrivet! Hoppas det når ut till många föräldrar så de får sig en tankeställare. Det drabbar också vi som är sambo med ungdomstränare/ledare. Det var länge sedan jag upplevde en lugn, mysig söndagskväll utan diverse mail, sms och telefonsamtal…

  16. Mycket bra skrivit! Artikeln kunde lika gärna vara skriven av mig. Jag har fått utstå det mesta som står här. Visst är det underbart många gånger, men det är också jävligt jobbigt med alla konflikter med föräldrar (även många barn som inte har respekt). Har du sedan en klubb i ryggen som inte stöttar så är det inte lätt. Mina tankar går till lärarna, hur orkar dom? Efter 7 år som tränare gör jag nu mitt sista år. Jag orkar inte mer.

  17. Tack för att du belyser sanningen. Jag är själv hockeymamma med en make som varit tränare för ungdomslag och det är inte barnen som är problemen utan föräldrarna. I vårt fall blev det så att maken blev avsatt av föräldrarna på ett slutet möte, jag som också var förälder i laget var inte välkommen. Då skrev jag ett öppet brev som lästes upp på mötet för min son var inte mindre värd för laget än någon annan. Kan tillägga att vid träning och match har det ALDRIG varit far och son utan tränare och spelare. Inga fördelar för att pappa tränat laget snarare tvärtom. Innan make slutade som tränare hade vi en ständigt ringande telefon hemma hos oss. Inga barn som ringde utan skällande och gråtande föräldrar. Till slut hade vi ”hockeyfria” telefondagar. Jag sa att du får återkomma en annan dag, vi diskuterar inte hockey idag. Det är inte ett halvtidsjobb utan ett dygnet-runt verksamhet där man även ska vara psykolog åt föräldrar.

  18. Hej!

    Ville kommentera inlägget om hockeytränare, men detta gäller även andra ledare inom hockeyn.

    Det finns säkert tränare/ledare inom alla idrotter som verkligen gör sitt bästa, ser alla barnen, ger dem lika mycket tid, uppmuntran och feedback så att alla barnen utvecklas så mycket de bara kan.
    Sen finns det väldigt många tränare/ledare som bara ser sitt eget/egna barn. Som alltid låter sina egna barn spela medan de andra barnen bara är utfyllnad.
    Som skor sig på de andra barnens föräldrar och låter lagkassan betala ledarbarnens avgifter. När de sedan blir utkastade har de plötsligt inte råd att åka med på cuper, trots att de hade ”råd” att åka på 6-9 cuper per säsong när de var ledare.
    Tränare som slår sönder omklädningsrum, sparkar omkring papperskorgar och hotar barnen med att under nästa träning köra runt och rappa dem i knävecken med klubban tills de lärt sig åka fortare, bara för att de spelade oavgjort mot ett lag som tränaren/ledarna ansåg att de borde vunnit över.
    Tränare och ledare som dricker sprit på kvällarna, när de är borta på cuper med barnen, för de har rätt att ”slappna av” lite. Som ledare för 15-20 barn i 11-12 årsåldern under en 3 dagars cup långt hemifrån anser jag inte att man har ”rätt” att dricka sprit o slappa, eftersom man har ett ansvar för barnen, speciellt när alla föräldrar inte finns på plats. Samtidigt som man anser som ledare att man har rätt att dricka sprit o slappa, så kräver man av barnen att de ska vara fokuserade och ge allt. Hur vore det om man föregick med gott exempel. Så man inte dagen efter är irriterad, trött och har huvudvärk p g a förra kvällens eskapader. Dessutom ska det vara nolltolerans inom idrotten vad det gäller droger.
    Det finns ledare som ser sin roll som en karriär för sig själva och språngbräda för sina egna barn, så de kan gå så långt som möjligt utan att vara utsatta för konkurrens från övriga barn.
    Detta märks bl a på att de klamrar sig fast vid ledarrollen till vilket pris som helst från U8 till U16, istället för att ge plats till någon annan. Det verkar snarare som om de ser sig själva som oumbärliga. Vilken ledare är så komplett att ingen annan kan ha något att ge barnen under en 9 års period?
    Vilken ledare/tränare är så välutbildad att de kan avgöra vilket barn som kommer att bli stjärna eller inte redan i 11-års åldern. Hur kan man veta vad som händer när barnen kommer upp i puberteten? Dessutom tyder många undersökningar som jag läst på att hockeyspelare mognar senare än andra idrottare, inte förrän vid 17-21 års ålder. Hur kan man då som tränare kasta ut dem vid 11-års ålder? Har man fått någon form av glaskula när man utbildade sig till tränare?
    Som hockeyförälder lägger även jag 20-40 timmar i veckan på hockeyn. Varför? För att jag inte längre litar på ledarna. Inte efter vad jag sett som både ledare och förälder under de 8-9 år som mitt barn varit aktivt, i 7 olika lag. Bl a rasistiska och sexuella trakasserier och verbala hot, mot både barn och föräldrar. Där bl a ledare har hotat föräldrar med att deras barn inte ska få spela, för föräldrarna ifrågasätter olika missförhållanden inom laget.
    Ett av dessa 7 lagen hade den andra typen av ledare, konstigt nog var de ledarna inte föräldrar till någon i laget…
    Varför har man som hockeyförälder så mycket åsikter? Kanske beror det på att man lägger ner så oerhört mycket med tid och pengar på hockeyn. Det är långt ifrån gratis och när man sedan som ickeledare kanske även måste ta kostnader för ledarbarn och ledarfruar, så gör det inte saken lättare. Jag som hockeyförälder måste också utnyttja min flextid maximalt, för att hinna till träningar som börjar redan vid 15:30. Jag är inte heller hemma förrän vid 22/23-tiden på kvällen samtidigt som jag ibland går upp redan vid 5-tiden på helgen. Utan spelare hade ni tränare inte behövt komma till träningar/matcher.
    Så hockeyledare gnäll inte så mycket, utan börja bete er som vuxna. Dels är det frivilligt att vara ledare dels finns det inget som säger att när man väl blivit utsedd till ledare att man ska sitta kvar på livstid. Det var inte påve ni blev utsedda till.
    Låt alla vara delaktiga så att korruptionen och myglet med pengar och fenomenet att ledarbarnen ska ha en gräddfil, hålls på så låg nivå som möjligt. Vem har sagt att man behöver ha samma materialare, lagledare och för den delen tränare i 7-10 år. Låt dessa uppgifter rotera, så det inte blir ett ”familjeföretag” eller maffiagäng som driver laget, där bara de vars föräldrar slickar mest och bäst har något att hämta. Det finns till och med uppgifter på att det ibland betalas upp till 5-siffriga belopp under bordet för att vissa barn ska få spela. Till och med att mammor har hoppat i säng med tränare/ledare för att deras barn ska få spela. Det är i och för sig inte ledarnas fel utan säger mer om klimatet inom dagens samhälle.
    /Hockeyförälder och fd ledare

    • Så bra skrivet av dig, varför är det ok att ledare använder andras barn till språngbräda för att få sina egna barn att utvecklas? Mitt barn står utan klubbtillhörighet idag och är helt nedsvärtat av ledare/tränare/klubb, hans brott? utvecklades mer än ledarbarnen 🙁

  19. Jättebra skrevet. Det är j*vligt synd att några föräldrar inte kan svälja sin stolthet och låta bli att messa och hota tränarna.
    Och på fyllan börja dödshota en!!!!
    Det är ju tyvärr så att alla barn är inte duktiga i ishockey , helst i början av karriären.
    Men det kommer efter några år och då ENDAST efter MYCKET träning.
    Det verkar inte några föräldrar förstå.
    Hjälper ju inte att pappan har varit bra, eftersom barnet kanske inte har samma intresse som pappan men blir tvingad till det.
    Hoppas verkligen att ni inte ger upp som tränare, men i vissa fall är det bättre för sitt eget välbefinnande att sluta , idrott är inte allt.
    Mvh Timo V

  20. Som ledare lägger man ner mycket tid och tar utav sin fritid. De flesta ledare är bra men det finns även andra som inte borde vara tränare. Jag har aldrig klagat på en tränare trots att ilskan ibland har sjudit i mig. Alla barn/spelare har inte samma möjligheter beroende på att alla inte har en förälder som tränare. Ledarens barn behöver inte träna alla träningar och ändå får barnet/spelaren spela. Är mitt barn borta, ja då har inte han/hon lika mycket speltid om överhuvudtaget blir uttagen till match. Ledaren framhäver sitt barn och bromsar andras barn för att sitt eget barn ska få mer speltid. Jag är så arg på dessa ledare som gör så här och lider med mitt barn och andra som drabbas. Nej, bort med föräldrar som tränare om de inte kan vara rättvisa!

  21. Jag vill inte klaga på ledare, men vad ska man göra istället. Min son är nu 10 år och har blivit uttagen och fått spela 1 match och 2 träningsmatcher på 1,5 år. Till saken är att han började med hockey när han var 9 och de flesta andra i laget hade hållit på ett tag då. Han har varit på varje träning utom de då han varit sjuk eller bortrest vilket inte varit ofta. Det är ca 45 spelare i laget och av dessa kanske 35 deltar regelbundet på träningar. Tar man ut ca 12-13 spelare till varje match borde var och en få spela var tredje match och det är ca två matchtillfällen per helg.
    Vad ska man göra i detta läge? Jag har aldrig gnällt på ledarna vilket resulterat i att mitt barn inte får den chans till träning och utveckling som matcherna ger och kommer aldrig ikapp de andra. Han älskar verkligen hockey men får inte samma chans som de andra att hänga med i utvecklingen eller åka på cuper och komma in i laget. Som 10-åring vågar han inte ta för sig ut avvaktar och säger att han inte är redo för matcher. Det enda man kan vara säker på att han inte kommer att få chansen att bli så bra som han själv bestämmer, det har de vuxna sett till eftersom de tror sig veta att de spelare de tar ut är de som är värda att satsas på. Ingen av dessa vuxna har på något sätt visat att de kan förutspå framtiden.
    Som förälder har jag låtit tränarna/ledarna för laget bestämma och inte lagt mig i varken matchuttagningar eller träningar men de verkar inte ens prata 20 sekunder/månad med barnet för att fråga vad det vill med sin idrott, så vad ska man göra som förälder.
    Detta är den andra sidan, alltså hockeyförälderns perspektiv.
    Eftersom det är en ganska stor hockeyklubb finns det uttalade riktlinjer hur idrottsutövningen skall bedrivas i olika åldrar och dessa följer väl ishockeyförbundets riktlinjer och jag anser dessa vara bra.
    Problemet är kommunikationen mellan föräldrar och ledare som är otydlig. Utgår ledarna/tränarna från de riktlinjer och följer dessa så vet föräldrarna vad som gäller och det blir mindre gnäll och skäll på ledarna. Så min uppmaning är att var tydlig med varför man gör som man gör och stäm av och informera med jämna mellanrum på föräldramöten.

    • Åker Du ner till affären o betalar för mjölken o går hem utan?
      Om jag inte misstar mig betalar Du för en hockeyutbildning för Ditt barn. Och jag tror att Du betalar en hel del, och då tycker jag att Du ska kräva att få något för pengarna. Matcher och cuper är lika mycket utbildning som träningarna, speciellt i denna åldern.
      Skulle Du skicka Ditt barn till en skola där Ditt barn fick vara med på lektionerna, men inte göra proven och därmed inte få betyg…?
      Slår vad om att ledarna i Ditt barns lag själva är föräldrar till barn i laget…

  22. Jag är otroligt tacksam för tränarnas insatser, tycker att de gör ett fantastiskt arbete. Jag vet att det inte bara är att åka till hallen och vara där under tiden. Utan även de behöver stressa för att hinna äta efter jobbet och innan träningen. Att dessutom hinna planera en träningen utifrån antal och vilka barn som kommer. Att de ständigt peppar och ser till att alla känner sig som en del i laget, är inte alltid så lätt. Att jag då som förälder måste ställa upp på att stå i kiosken, sitta i sekretariatet eller baka inför en match eller cup, ser jag som en självklarhet. Tränarnas familj ställer redan upp så de ska inte behöva göra något mer.
    Jag vet att det är glädje och sorg i idrotten och det betyder inte att mitt barn inte ska hamna inför en motgång. Utan det är där vi som föräldrar måste kliva in och peppa våra barn till att göra det bästa och vara nöjd med och oavsett vad som händer så gör ALLA sitt bästa! Det är INTE okej att säga nedvärderande saker om andra i laget, motståndarlaget, tränare eller DOMAREN! Jag förutsätter att alla människor vill göra sitt bästa och om vi inte bemöter andra med respekt så kommer vi att förlora dessa… och vad jag vet så är det omöjligt att bedriva idrott utan engagerande ledare och domare.

  23. Det er ikke svært at undgå konflikter mellem trænere og forældre: Opstil nogle klare og fair retningslinjer for udviklingsarbejdet og følg så retningslinjerne!
    Mange klubber – i hvert fald i Danmark – har gjort det første, men det kniber med det sidste.

    Retningslinjerne behøver ikke være indviklede:
    ”I vores klub får alle børn fair og lige muligheder for at udvikle sig til gode hockeyspillere og for at få en sport for livet. Det sikrer vi ved at give alle spillere samme muligheder for at træne og spille kamp. Vi forsøger samtidig at give børnene udfordringer på deres eget niveau.
    For at sikre at alle får en fair behandling, fører vi en åben statistik over deltagelse i træninger og kampe.
    Når vi spiller kamp får alle kæder samme antal minutter på isen, alle spillere deltager i power play, og ingen spillere sidder over i mere end en enkelt periode.”

    Som tingene kører i de fleste klubber i dag, får mange børn aldrig chancen for at udfolde deres potentiale. Det hjælper, hvis du er født i januar eller din far (eller mor) spiller en meget aktiv rolle i klubben – helst som træner.
    Det er et kæmpe tab for hockeyen, fordi store talenter går tabt – men selvfølgelig også for de individuelle børn, som ofte ofrer en stor del af deres barndom på hockeyens alter. Vi skylder alle børn en fair chance.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.