It’s A Long Way To The Top

0

Det är min uppfattning utav FBK under de tre första omgångarna av Swedish Hockey League. (Kliché? – Kanske, men ska vi efterlikna (= härma) NHL får vi även ta till lite snyggare namngivning).

Från att ha problemen att hänga med Örebro i skridskoåkningen till att ha inkompetenta beslut och ett – milt sagt – bedrövligt passningsspel mot Linköping kunde man kombinera sina svagheter till en bra och komfortabel seger mot Frölunda.

Tre vitala poäng som kommer bära vikt med sig under kommande omgångar mot Leksand så väl som mot Skellefteå.

——–

Vad har man då gjort fel? – För att förtydliga problemet hos FBK har jag sammanfattat tre stycken punkter:

  • Underskattelse
  • Illa förberedelse i form av ignorans av allvaret alt. dålig mental förberedelse inför match
  • Pressen på ens axlar och rädslan för att göra fel

Mot Frölunda skiftades det om, och man kunde – till en viss marginal – ändra på dem till det positiva. Seger blev det dock mer p.g.a. de bisarra moment som Frölunda inte ens lyckades hålla i pucken tillräckligt länge för att få känsla mot bladet.

I jämförelse med den underbara skapelse som Ronald ”Bon” Scott och AC/DC kallade för ”It’s A Long Way To The Top (If You Want To Rock N’ Roll)” kan man se ett tydligt mönster:

  • Det är en lång väg till toppen
  • Det är alltid svårare än vad det verkar
  • Det är på toppen blåser det vilt, och alla vill ha ner dig därifrån

 

Färjestad är och kommer alltid förknippas med toppen och kommer alltid att vilja petas bort. Men beakta Shawn Belles ord:

– ”Detta är året man inte ska bråka med FBK”.

 

Tydligt nog har Frölunda inte uppfattat detta …

Vill man in i leken får man leken tåla.

 

Vi får helt enkelt se vad returen har att bjuda på.

 

——–

@stefanlofstrand

Ingen kommentar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.