Krönika: Pacific Division

0

Otroligt mycket händer borta i Nordamerika.

Inte minst p.g.a. den pågående upptrappning mot en fortkortad NHL-säsong som kommer att gå tillväga redan nu på lördag.

Och inte undra på att det flockar redan tusentals med människor till träningspass etc. Dessutom med miljoner som redan försöker skriva upp sig på abonnemang med tv-bolag som har rättigheterna till att visa de 1 440 matcher som kommer att spelas under 2012/2013.

Här i Sverige kommer Viaplay att gå fruktansvärt bra.

Mest p.g.a. det arrangemang som man har tillsammans med NHL Gamecenter. En onlinetjänst som erbjuder tv-sändningar i exceptionellt bra bildkvalitet.

Arbetsmässigt kan det dock bli irriterande nog för de flesta som spenderar vissa nattimmar till att se på matcherna. Mest p.g.a. att man numera ska få ställa om klockan, om så önskas.

Någonting som man redan kunde ha gjort i oktober.

Tragiskt men sant.

Oavsett spelar känslan roll, då den är underbar. Att spelet äntligen får träda in i vår vardag och se spelare som Travis Zajac, Henrik Lundqvist, Ryan Kesler och Jack Johnson återigen slåss om en av världens mest prestigefyllda troféer: Stanley Cup.

Hur går då tankegångarna inför premiären?

Först och främst känns det lite som Sudden Death. Det kan gå åt båda hållen, och beroende nog på suget efter spel kommer det att finna sig ett slags lugn i stormvindarna.

Viljan att vara där.
Att vara bäst när det gäller.

Dock kan man känna en viss förväntan på alla de stjärnskott som finns runtom i NHL.

Med fokus på Pacific Division bl.a. finns det otroliga stjärnskott i alla de fem lagen.

Vi har Getzlaf i Anaheim
Bröderna Sedin i Vancouver
Thornton i San José samt Ribiero och Eriksson i Dallas.

Men vart ligger då Phoenix? – Ett lag som inte haft en stjärnspelare sedan Ladislav Nagy och Ed Jovanovski.

Fortsättningsvis har de givetvis Shane Doan och Mike Smith, men utan ett komplement till dessa finner jag laget mer eller mindre mediokert. Därför tror jag på att de kan gå väldigt långt.

Där hittar vi ett lag med komplement till alla istället för enstaka namne till stjärnprofilerna. Istället har man stärkt aktierna med en stark kaptensprofil samt målvaktsroll, och byggt upp grunden runtomkring med stabila ersättningar. Någonting som liknar det AIK som vi sett i Elitserien de senaste tre åren.

Men också lägger jag gärna ned tiden att nämna Dallas, som med ett ytterligare starkt kort på forwardssidan i Jaromir Jagr samt att man som alltid har en stabil målvaktsuppsättning. Vad som kommer bli frågetecknet där är framför allt Jagr.

Topp eller flopp?
Vinst eller seger?

Ska man lägga in en gissning kommer Jagrs framgångar att sätta sitt prov på spelresultaten för Dallas.

Man har kapacitet.
Men man är inte i närheten av att vara ett topplag.

Just i Pacific Division är skrällagen Phoenix och Anaheim. De riktiga topplagen är de regerande mästarna Los Angeles samt deras motsvarighet i San José.

När det väl kommer till kritan är alltid den sista pusselbiten en duglig målvakt.

Där är Roberto Luongo den största besvikelsen, samtidigt som Jonathan Quick är den nye arvtagaren.

26 år gammal och Stanley Cup-mästare.

Redan spenderat fem år i Kings och kommer att vara under spelkontrakt fram t.o.m. 2023. Verkligen den sanne arvtagaren och nog den bästa målvakten i ligan sedan Patrick Roy i Colorado och Martin Brodeur under Devils stortid 2000 till 2003.

Jonas Hiller i Anaheim är en värdig motståndare.

Men någonting saknas verkligen hos den unge schweizaren.

Givetvis är det variabelt, med säsong till säsong som skiljemärke.

I allmänhet är jag oroad för Anaheim Ducks.

Dessa har allt för mycket att leva upp till – speciellt i fråga på sina profilspelare. Man har inte varit på värvningsstigen mer än att man plockade in Bryan Allen från Florida och Sheldon Souray från Dallas.

Istället tar man en risk och försöker på konceptet att behålla sina stjärnor i Perry, Getzlaf och Ryan. Också med tillägg på kontraktsförlängningar hos veteranspelarna Selänne och Koivu.

Alla fem tongivande i stor grad, men med lagets svacka väl känd från fjolåret vet man vad som står på spel och vad som kan hända om dessa fem inte levererar. En skräckjagande repris är fullt möjlig.

Backsidan ser för klen ut.

Man har värvat in kraftspelare, men det kommer inte vara tillräckligt för att gå hela vägen.

Missar man slutspel ännu en gång kommer man inte kunna förlänga med Perry.

Corey Perry var lagets målkung för två säsonger sedan och är en del av det allmänna målskyttet. Men med den knackiga säsong som man har bakom sig och ett utgående kontrakt tror jag mer på att han kommer söka sig vidare.

Särskilt om man inte går till slutspel i år heller.

Min fråga är, om man verkligen har gjort klart för sig själva vad som står på spel?

Ingen kommentar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.