Krönika: Nu kommer det stora tappet

0

NHL är äntligen igång, med återstående detaljer kvar på finputsa innan avtalet stängs för ytterligare 10 år.

Vilka är då vinnarna?

Vem är den segrare som lyckats kunna tillkännage sig själv den ultimata segern?
I mina ögon sett är det fansen.

Rent fysiskt.

Ekonomiskt ser jag NHL som vinnare. Även om helheten visar hur stora förlorare de egentligen är, tillsammans med både spelarna och facket, som inte kunde visa mer hövlighet än att motarbeta varandra på bästa möjliga sätt.

Sådant får alltid en hockeysupporter att hylla sina idoler …

Glöm det! Fansen hatar sådant trams. Alla ville bara se dem komma överens för en gångs skull och inse att det är en lagidrott man talar om.

För dem som förhandlade var det aldrig så.
För dem handlade allting om pengar.

In i det sista var det bara om vem som fick mest, och där har både kommissionär Bettman och Ordförande Fehr varit omutbara. Man ville hela tiden ha det bättre för en själv.

Spelarna var inte bättre.

Uttrycket ”De behandlar oss som boskap” lyfte verkligen ögonbryn när det kom ut att en multimiljontjänande spelare som inte ens tillkom med större poängskörd än två mål på en säsong, hade sagt detta.

Han hette Scottie Upshall – Florida Panthers.
Näste man hette Evander Kane – Winnipeg Jets.

Hans bild via Twitter, där han illustrerar hur man ringer ett samtal med en ”pengatelefon”. Jag tycker att i den här diskussionen, med spelarnas löner rent offentliga för omvärlden ska man bara hålla käften.

För allas intresse är Kane god för ett Cap Hit på över 34 miljoner kronor (om året). Totalvärde på hans kontrakt (2012-2018) ligger på lite strax över 206 miljoner kronor.

Vilka fler än i Nordamerika är förlorare?

Här i Sverige har vi haft en drös med lockout-spelare. T.o.m. i Elitserien, trots den enorma diskussion och argumentation om att man inte ska ta hit dem.

I Hockeyallsvenskan var det dock ingenting som sade att man skulle totalförbjuda dem. Ett större arbete för att få dit dem gjordes och inte minst av den lilla småstaden Mora.

Anze Kopitar.
Bobby Ryan.

Enorma namn och bra spelare dessutom.

Västerås tog in hemvändare i Patrik Berglund och Mikael Backlund. Någonting som verkligen höjde stämningen och resultaten.

I Södertälje fann man ”trösten” i bl.a. Cam Fowler, Carl Hagelin, Jonathan Ericsson, Niklas Grossman och Matt Read. Alla med bidragande del till deras framgångar under höstens mörker och vinterns intåg.

Sist men inte minst hade vi Marcus Johansson i BIK Karlskoga.
En spelare av dynamik, minst sagt. Underbart att han fick chansen i Tre Kronor under tiden i Sverige.

Men nu kommer tappet. Nu kommer det stora fallet och genombrytningen.

Det kommer att bli ett ”blodbad”.
Lagen som bedrivit sina framgångar genom lockout-spelare ligger väldigt illa till. Och bland dessa är framför allt de som ligger längre ned i tabellen. Almtuna, Örebro, Tingsryd m.fl.

Tittar man på Mora, Västerås, Djurgården samt Södertälje ger jag hellre fördel än att sänka med tanke på att det finns tillgänglighet för prestationer som kommer att bära fram laget.

Många tror inte på Mora, men jag gör det.

Västerås säger även många, men jag säger, varför? De spelade faktiskt bättre utan lockoutspelare än med dem.

De som ligger värst till är Södertälje som värvat in på flera positioner för att kompensera sina svagheter. Tillsammans med Örebro kommer de att ligga väldigt illa till nära nog till kvalserien.

Med det sagt, finns det alltid också en fråga hur dessa ska klara sig med ekonomin efter säsongen.

 

Ingen kommentar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.